Edsbyn, redo att gå hela vägen ännu en gång!

Bandyn bland andra sporter, förs inte bara på isen, spelplanen eller slingrande alpvägar genom ett mäktigt landskap. Nej sportens bataljer utspelas allt oftare på redaktionsrummen där händelser såväl inom som utanför klubbhusen följs med lupp och är ännu en livskälla för sensationsjournalistikens arbetare där de söker sitt bröd i skuggan av sina medmänniskors nöd och med oss läsares nyfikenhet som sporrande glöd.

I dag slängdes dagens Svenska Dagbladetpå mitt arbetsbord med denna rubrik "Edsbyn siktar på guld igen" Så har skribenternas egen libro funnit den tappade bollen igen, efter tid av hårdbevakning där Sveriges kanske främsta bandyklubb rullats av och an i sportredaktionens sträva handflator men också kastats av och an mellan redaktionerna i media-Sverige.

SVD:s Jan Maljard får väl ändå iklädas rollen som papperstidningarnas egen Zeke på oförätternas tunna is. "Vår" Järv har han tidvis förringat, avfärdat och förkastat på en och samma gång. De tekniska oförätter som skett har givits ett epitel av ekonomisk doping, nytt begrepp men utan kommitté och med avsaknad av regelverk eller lagstiftning. Att en huvudsponsor uppenbarligen satt sig i bokföringstekniska svårigheter har nog ingen tvivlat på men när Maljard skriver att denna framför allt personliga tragedi för familjen Järvefelt, varit helt avgörande för Edsbyns bandy och kallar "Järven" för bandyns Lance Armstrong, ja då förstår nog flera med mig att saken överdrivits en aning.

Framgångarna de kom långt innan Järvefelt påbörjade sitt sponsorprogram för Edsbyn dessutom vet en hel sportvärld att inga pengar i världen kan köpa titlar, tänker på tränare i NBA som sliter sitt hår då miljon-spelare shoppar runt med flickvänner i stället för att närvara på träningen. Nej vad som varit helt avgörande för Edsbyns framgångar är Edsbyns IF:s långa organisationsbygge och utveckling, Edsbybornas egna uppoffringar och hårda arbete för att få till stånd hallbygge, ett målmedvetet lagbygge på is. Pengar satsade av bybor genom en rad olika insamlingar, efterskänkning av arbetstid, eller virke, material till Arenan , det skrivs det sällan om och när Jan Maljard hävdar att Edsbyn på något sätt skulle ha tyngts ned av denna händelse så vet han då inte mycket om "Edsbyn" vare sig som bandylag eller ort.

För det bör man åka ut i denna underbara Hälsingebygd, besöka byborna direkt på golvet i någon av de fabriker där många finns under arbetstid, eller åka ut på fälten där bönder från byn arbetar intill nattens timmar helt tar slut och måste inlånas av nästkommande dygn. Samtidigt ser jag på Maljard med en sorts värme och kärlek ändå, speciellt som mångårig Svenska Dagbladet prenumerant, också med stor förståelse för att redaktionellt arbete är business som vilka affärer som helst. Det skall också lyftas fram att Jan Maljard på ett enastående sätt ändå lyfter upp Edsbyns Hedersordförande Ulf Järvefelt i sin artikel bl a genom den beskrivande textdel där Hans Andersson uttrycker "Citat" -Utan honom hade bygden varit sämre.